jag vill skrapa av din obehagliga blick från min hud

suga ut alla minnen av dig ur mitt huvud

jag vill ångra bort nattimmarna där allt gick sönder

skammens rosor pryder mina kinder

och jag känner hat

varför behövde ni vara där ?

och varför kunde inte orden stanna inne ?

och vad var det egentligen som hände

komunicerade utan se vad som hände

men ja ... det var lika bra på många sätt..

men om man ska parkera en bil för att aldrig köra den igen så behöver man ju fortfarande inte köra in den i en lyktstolpe med full kraft

och när det är gjort.. då går det inte att säga förlåt och så blev det helt igen

nej nu får jag stå mitt kast och i ärlighetens namn så verkar det komma som en chock ?

men inte för mig

för bara för att jag klämt ner de känslorna och tankarna förut så betyder det inte att de inte funnits

jag ska andas mig själv genom detta

och lita på att allt blir bra igen

inte mellan oss

men för mig